DICCIONARI GENERAL OCCITAN de Cantalausa

afòn, -a :

que pòt pas parlar normalament ; que pòt pas parlar.
Venguèt afòn après una operacion de la faringe.

afondar (s’) :

s’englotir / far naufragi.

afondament :

naufragi.

afondrament :

embolsenament ; afrabacion.

afondrar (v. tr.) :

abausar ; degalhar ; afrabar ; ablasigar ; afondar ; perir.
Afondrèron aquel ostalàs, qu’èra vièlh acabat.

afondrar (s’) :

s’abausar ; se degalhar ; s’afrabar ; s’ablasigar ; s’afondar ; perir.
Tot aquò s’afondrèt dins una nivolada de posca.

afondrat, -ada :

t. a. d’afondrar o de s’afondrar.

afonia :

estenhement de votz ; t. tecn. de fonetica.

afonic, -a :

relatiu, -iva a l’afonia ; non-vocalic.

afonizacion :

natura d’un fonèma non-dotat de vibracions vocalicas.

afonsament :

naufragi.

afonsar (v. tr.) :

englotir / englotar.

afonsar (s’) :

s’englotir (naviri).

afonsat, -ada :

englotit, -ida (naviri, nau, barca...)


Augmentez votre trafic avec Banchange